Ni kanske kände stämningen i foajén? Från neutralt via depression till eufori? Eller mer exakt från slutet på första världskriget, genom
mörkret på 30-talet in i andra världskriget, och sen vidare till festen som ackompanjerade freden. Ni kanske uppmärksammade de stundals vilda mixarna som blandar allt från Ink Spots, Lucille Bogan, amerikansk propagandamusik (Kalle Anka i reklam för war bonds) med Chemical Brothers, Donk Boys, MSTRKRFT? Ni kanske till och med hörde den konstanta kompensationen för temposläp mellan dagens perfekt klockade musik och 30-talets klassiker som kunde flyta rätt rejält i tempo under en och samma refräng?
Det ni har gjort är helt enkelt att uppleva den resa genom musiken som Foad Arbabi bjudit på i foajén innan, efter och mellan föreställningarna av Moral Science Club.
